Artiklar om Caspar Grauballe och David Nelson

Vår egen banarbetare Tomas Hagfeldt har under många år jobbat som golfjournalist - framförallt i Golf Digest och Svensk Golf.
Vi tar nu hjälp av Tomas för att berätta mer om vårt projekt på banan och om nyckelpersonerna som gör ombyggnationen möjlig. Arkitekten Caspar Grauballe och David Nelson som leder konstruktionsarbetet.

Artikel om Caspar Bay Grauballe

Siffran 1931 syns tydligt på Djursholms GK:s klubbmärke. Årtalet när allt började. En påminnelse om golfklubbens anrika och händelserika historia.

Caspar Bay Grauballe inspireras av siffran.

– Det var en gyllene epok inom golfen. Under hela min karriär som arkitekt av golfbanor har jag fått inspiration av de bästa golfbanorna som byggdes under den tiden. Det känns fantastiskt att här i Djursholm få möjligheten att utveckla en golfbana på en plats med en så stark tradition, säger Caspar.

1920- och 30-talen – årtionden mellan krigen – var en tid som ofta beskrivits som lycklig, glad och galen. Inte minst utvecklande. Ute i världen pågick en golfboom utan dess like. Arkitekter med namn som Harry S. Colt, Alister MacKenzie och Donald Ross kunde ta vara på sin tids teknik och utveckla golfen till ett spel som inte längre behövde spelas enbart utmed kusterna.
Järnvägslinjerna var fortfarande viktiga. Det var kring järnvägen det skapades golfbanor och nya samhällen utanför storstäderna, villastäder i en miljö där det fanns möjligheter till rekreation och aktivitet.
Djursholm i Sverige var ett exempel.
Ett antal entusiaster hade inspirerats av allt som pågick på de brittiska öarna, liksom på svenska platser såsom Hovås, Falsterbo och Båstad.
I Djursholm skapades vårt lands fjärde 18-hålsbana. Eddavägens station var utmärkt belägen strax intill det klubbhus som byggdes. Tågen från Engelbrektsplan i Stockholm ankom varje hel timme. Klubbens tävlingar började därför alltid kvart över…
Även idag går tågrälsen genom banan.
– Banan har fått en väldigt bra mix av miljöer och därmed variation, från hålen ute på Altorpsfältet till sträckningen på andra sidan järnvägen, säger Caspar Bay Grauballe.
Vi möts på den nya åttonde greenen. Den här augustidagen 2020 har den precis fått sin sista detaljslipning av David Nelsons konstruktionsteam. Den är redo för nytt gräs, snart också mottaglig för nya greenträffar från nya tees, nyformade avrinningsytor och från de fem nya bunkrar som omger greenytan.
Vi hinner med ett samtal om Caspars karriär som arkitekt, om hans tankar om Djursholms 18-hålsbana.
– Old fashioned design, det gillar jag, säger han och tittar förnöjt ut över greenområdet på det åttonde hålet.
– Det blir faktiskt ännu bättre än vad jag kunde se framför mig när jag presenterade detaljplanen, säger han.

Caspar Bay Grauballe har blivit ett eftertraktat och respekterat namn inom den internationella golfbanearkitekturen.

År 2019 och 2020 har Djursholm fått sin plats bland projekten i den danske arkitektens rika portfolio.
Senast han skapade en golfbana från grunden – från outnyttjat markområde till en 18 håls drömbana – var han i Aberdeen i Skottland. Uppdragsgivaren var Donald Trump. Han var entreprenör och golfbaneägare, han var på den tiden hellre på den gröna golfbanan än i det vita huset.

Engelska Hawtree Ltd var den anlitade firman. På plats som den ledande projektledaren var Caspar Bay Grauballe. Under tre års arbete skapades ett nutida mästerverk i en spektakulär men naturlig kustmiljö. Storslagen och mäktig men byggd med respekt och känsla för golfhistorien och förebilderna.
– Att få skapa en bana vid havet, stranden och de 30 meter höga sanddynerna, att få göra det på en sådan plats med de resurserna… jo, det händer nog bara en gång i livet, säger Caspar.
– Dessutom var det fantastiskt lärorikt att arbeta tillsammans med ett stort team, med experter inom alla områden, agronomer och shapers och många andra konsulter. Även samarbetet med Trump fungerade. Det blev en del lyckade kompromisser. Hans tankar om det storslaget flashiga och vår brittiska och mera neddämpade och naturliga filosofi blev en god kombination.
Caspar fick också med ett citat av Trump på sin fortsatte väg i karriären:
”Caspar kommer utan tvekan att bli en av sin generations allra största arkitekter av golfbanor. Han kan få fram det bästa av det markområde han fått, utveckla det till den allra högsta nivån utan att gå miste om det lokala arvets fördelar”, sa Trump när han vid invigningen blickade ut över det magiska markområde som förvandlats till en av vår tids mest omtalade golfbanor.
Caspar var redo att starta sin egen arkitektfirma. Han tog med sig den filosofi som han fått under tiden hos familjen Hawtree och genom sina arbeten med banor som Portmarnock, Ballybunion, Lahinch, Royal Aberdeen och Royal Birkdale.
På svensk mark hade han också ansvarat för designen på Elisefarm GC i Skåne och Vallda G&CC söder om Göteborg. Båda banorna har nått topp 10-placeringar på de svenska rankinglistorna.
– Visst har jag adopterat mycket av det jag lärde mig av Fred och Martin Hawtree, av alla de böcker jag också fick läsa om framför allt den period som kallas The Golden Age. Alla de designlösningar som 20- och 30-talets förebilder skapade på sin tid kan vi idag göra med dagens utvecklade teknik och i en modern tappning, berättar Caspar.
Den meningen förklarar kortfattat vad Caspar vill åstadkomma på Djursholms Golfklubb.
Klassisk design skapad för det moderna spelet. Dock ingen exakt kopia av någon annan bana eller golfhål, snarare något som är skapat för att passa i sin befintliga miljö. Han kommer att återkomma till detta.
Att uppgradera och förädla golfbanor har blivit de senaste årens uppdrag för de mest eftertraktade nordiska arkitekterna. För Caspars del har det gjorts på golfbanor som Simon’s, Lillebælt och Hedeland i Danmark, Saltsjöbaden och Varberg i Sverige, med flera. Nere i Belgien ska Royal Waterloo få en välbehövlig ansiktslyftning.
Ett nytt projekt har startat i Poznan i Polen, regionens första 18-hålsbana.
– Satsningen är stor och det är riktigt roligt att få skapa en helt ny bana igen. Men samtidigt är omgörningen här i Djursholm lika engagerande. Det är kul att komma hit vecka för vecka, göra mina justeringar och se hur fint allt utvecklas. Jag ser verkligen fram emot att spela banan när den står klar nästa vår, säger Caspar.

Vi går till det sjunde hålets greenområde. Sedan till det nionde. Vidare till det elfte och tolfte där delar av berget på högersidan sprängts bort för att ge plats åt ett betydligt synligare greenområde, med den blivande flaggan i klart sikte från flera delar av golfhålet.

– Här på tolvan får flaggan gärna sättas i greenens framkant, säger Caspar.

– Hål 5 och 7 är andra exempel där banan kan sättas upp tufft med korta flaggplaceringar. Det gör spelet intressant. Det är inte bara genom längd en bana kan försvaras.

För Caspar handlar inte golfbanedesign om vad som är lätt eller svårt. Den längsta banan med de största hindren behöver inte vara den bästa.

– Eliten slår ju golfbollen ofattbart långt idag. Men för mig är det viktigare att göra en bana rättvis. En golfbana får gärna vara svår. Den får också vara lätt. Eller något däremellan. Huvudsaken är att den är rättvis och passar alla kategorier av spelare. Det är arkitektens uppgift att hitta den lösningen.

Caspar talar gärna om ”rolig golf”. Att banan skapar möjligheter för flera typer av slag, oftast från avrinningsytorna och bunkerområdena kring greenen. Han kan se omgörningen av Djursholm som ett lyckat exempel på detta.

– Det tycker jag. Designen är återigen klassisk. Spelmässigt kommer de nya greenområdena att påminna mer om brittiska links- och hedlandsbanor än vad de gjorde tidigare.

– Det tråkigaste jag vet är en platt green med en enda semiruff runt den. Jag vill spela en golfbana där man får slå flera olika typer av wedgeslag för att på smartaste sätt komma nära flaggan. När jag nu ser Djursholms nya greenområden känns det som att vi har lyckats. På flera hål passar de numera också visuellt bättre i landskapet och med klubbens historia. En del kullar som jag tycker tidigare var för höga har därför tagits bort, exempelvis runt åttonde greenen och bakom 18:e.

Även bunkerstilen är klassisk. Caspar jämför den med exempelvis Båstad GK:s gamla bana, byggd under samma tidsperiod som Djursholm men nyligen uppgraderad.

– Bunkrarna är relativt små och inte heller för många. Jag tycker att de passar här, att de hänger bra ihop med omgivningarna och hur de ligger i landskapet. Det är tajt kring vissa hål. Det är nära till berg och vackra, mäktiga träd. Bunkrarna ger miljön ett väldigt attraktivt utseende. De syns också tydligare från tee när de bakre bunkerkanterna höjts och sanden kan hållas kvar uppe vid kanterna.

Förändringarna höjer skönhetsvärdet i det vackra Djursholmslandskapet. Bättre placerade bunkrar och nya greenområden ger en bättre strategisk design. Minst lika viktigt är den kvalitetshöjning som förväntas.

– Det har varit vårt fokus från början, att greenerna får nytt gräs (krypven 007) och högre kvalitet under en längre tid av året tack vare det förbättrade underlaget. Ett par greener, hål 3 och 7, har flyttats ett antal meter för att få mera sol och ljus. På hål som femman och elvan har vi säkerställt bättre avrinning för torrare ytor.

Vi går ner till Lahällsgränsen, till 13:e greenen och 14:e tee. Sedan tillbaka till det långa par 3-hålet, det 15:e, och vidare upp till teeområdet högt över 16:e hålets fairway. Vi är tillbaka på Altorpsfältet. Caspar ler belåtet när han ser den nya fairwaybunkern, diagonalt placerad mitt över 17:e hålets fairway.

– Banans sträckning är riktigt bra, den är varierad och utlagd i miljöer av olika karaktärer, det ger en rytm till spelet. Själva sträckningen finns det inget skäl att förändra. Men med en mer gemensam stil på green- och bunkerområden skapar vi en bättre helhetskänsla, säger Caspar.

– De nyplanterade träden här på Altorp betyder ytterligare ett lyft. Många av banans träd är fantastiskt vackra och är ett signum för banan. På sikt ska även gallringar ute i skogarna skapa en skön känsla och ett ännu vackrare landskap kring golfhålen.

Vi når det 18:e hålet.  Här uppe på fairwayhöjden har det en gång på 1960-talet arbetats med ännu större schaktmässor. Det var en helt annan tid. Men även då fanns behov av förändringar. Brunkebergsåsen revs i centrala Stockholm. Delar av massorna fraktades hit för att idag ligga under fairwayytan.

Men det är en annan historia – hos en klubb med en anrik historia.

Vi blickar ner mot greenen där David Nelsons team har satt grävskoporna i marken.

– Vi får bort bunkern och kullen bakom greenen. Allt det nya kommer att synas från klubbhuset och restaurangens uteterrass. Den nära kontakten mellan banan och klubbhusmiljön kommer att upplevas på ett nytt sätt, säger Caspar Bay Grauballe.

Han avslutar med en upprepning:

– Jag ser verkligen fram emot att spela banan när den står klar nästa vår.

 Skriven av Thomas Hagfeldt, golfjournalist och banarbetare på Djursholms Golfklubb

 

Banchef Jonas Håkansson, Banarkitekt Caspar Grauballe och Shapern David Nelson.

Artikel om David Nelson

I dag möter jag David Nelson.

Det känns som att David Nelson föddes till golfare. Uppväxt i Ayrshire på Skottlands sydvästra sida. En plats där linksbanor som Prestwick, Western Gailes och Royal Troon har satt sin prägel på det mesta sedan golfens begynnelse. 

Old Tom Morris klippte Prestwicks greener 1851.

Bland traktens alla berömda banor hade David Nelson närmast till Turnberry. Där är han idag medlem, och på några av de viktigaste rankinglistorna är Ailsa Course den bästa banan i Skottland, närmast före Old Course på St Andrews.

”Jag fick chansen att spela där ofta redan som junior. Jo, jag har tillbringat en stor del av min tid ’over the links of Turnberry’ ”, säger David.

Han fann snart sitt intresse för banskötsel. Han blev greenkeeper. En duktig sådan. Hans kunskaper upptäcktes, liksom intresset för konstruktion av golfbanor. David tog plats som lärling på Brunston Castle GC, nära Turnberry.

Karriären inom branschen tog fart under ett gyllene 00-tal. Mängder av stora projekt genomfördes. Toppbana efter toppbana – den ena mer spektakulär än den andra – skapades i takt med att kunskapen och tekniken utvecklades.

Inte minst i Skandinavien och Norden. I Sverige byggdes banor som Bro Hof Slott, Hills, Sand, Vasatorp TC, Elisefarm och Vallda, de två senaste med Caspar Grauballe som ledande arkitekt. I Danmark skapades exempelvis Lübker Resort och The Scandinavian, totalt tre banor som idag är rankade bland Danmarks fyra bästa.

Konstruktionsarbetet leddes av David Nelson.

”Jag jobbade för Robert Trent Jones Jr på den tiden. Det var givetvis en spännande tid. Under en period hade företaget 26 projekt igång samtidigt i Asien, Sydamerika, USA och Europa. Jag är glad att jag fick ansvaret för konstruktionen av några av projekten i Norden. Det första var Skjøldenæsholm i Danmark. Sedan fortsatte det med Lübker och The Scandinavian. Ett annat lärorikt projekt var Zala Springs i Ungern”, berättar David.

Zala Springs, ungersk etta på rankinglistorna.

Vad lärde du dig? Vad gjorde tid tillräckligt modig för att år 2011 starta firman Greenmakers by Nelson & Vecchio?

”Jag vet faktiskt inte. Jag hade fått arbeta med omtalade projekt på fantastiska markområden och fått möta många arkitekter, greenkeepers och kollegor. Jag kände nog innerst inne att jag kunde stå på egna ben.”

Återigen hamnade David i Danmark. Lars Larsen – grundare av Jysk, ägare av Himmerland Golf & Spa Resort – ville bygga om sin mästerskapsbana. David Nelson anlitades för konstruktionen. Under 2011 och 2012 var den stängd för omgörningar och förbättringar.

Bland de många ändringarna märktes främst ett nytt greenområde på det 16:e hålet, ett korthål som snart blev det mest publikfriande på Europatouren.

”Tidigare låg greenen högst upp på kullen, helt blind från tee. Lars Larsen hade gjort hole in one utan att se bollen. Vi skapade en liten green mitt i kullen, byggd för drama på ett riktigt kort hål. Publiken fick massor av plats runt greenområdet. Det blev ett otroligt party när tävlingen Made in Denmark spelades. Men den möjligheten tänkte vi faktiskt inte på när vi byggde om hålet…”

Karriären tog fart, uppdragen allt flera.

Konstruktionen vid omgörningarna av Kristianstad GK (Åhus Östra) och Skövde GK leddes av Greenmakers by Nelson & Vecchio.

Liksom nya Slottsbanan hos Ålands GK.

Pärnu Bay Golf Links, underbart beläget vid Estlands vackraste stränder, har fått internationell uppmärksamhet.

Till Djursholm kom David Nelson från Miklagård i Norge och Simon’s i Danmark. De nämnda banornas re-design har utarbetats av arkitekterna Pierre Fulke, Christian Lundin, Philip Spogárd, Lassi-Pekka Tilander och Caspar Grauballe.

Hur viktig är shapern och hans team i jämförelse med arkitekten?

”Samarbetet mellan oss är centralt för varje projekt. Att få jobba med de bästa arkitekterna är naturligtvis en förutsättning för att få ett lyckat resultat. Men en riktigt bra golfbana byggs inte i ett kontor, den skapas på sin plats. Att upptäcka oväntade problem ute i naturen, att kompromissa och hitta nya smarta designlösningar är en del av jobbet”, säger David Nelson.  

Med tillägget:

”Konstnärer gör en skiss av vad de vill försöka måla, sedan skapas det som blir resultatet. Här på golfbanan har vi en gigantisk målarduk att skapa konst på. Vi jobbar hårt i våra maskiner men måste också ha kreativitet.”

Arbetet i Djursholm har startat med både prövningar och lyckade resultat?

”Det tycker jag. Här finns mycket berggrund – men vi har fått en bra start. Vi hittade berg på oväntad mark på det åttonde hålet, men när jag nu ser det nya greenområdet känns det som att vi har skapat något riktigt bra.”

Vad var ditt första intryck av vår bana?

”Jag såg naturligtvis möjligheterna. It’s a great peace of land. Det känns att klubben är anrik, att medlemmarna är intresserade, och här finns många fina golfhål. Banan ska förstås beskrivas som en riktigt välskött parkbana. Träden har fått växa sig mogna i många år och många har blivit riktigt vackra. 

Jag förstår att Caspar vill värna om traditionen, ursprunget och igenkännedomen. Därför ändras ju inte bansträckningen. Däremot tycker jag att greenområdena behöver den uppgradering som görs just nu. Bunkrarna kommer att få en bättre kvalitet, placeras strategiskt smartare och bli mer synliga och formmässigt vackrare.”

Senast arbetade du med Caspar Grauballe på Simon’s Golf Club. Kommer bunkerstilen att vara den samma här?

”Nja, det danska landskapet är öppnare och bunkrarna på Simon’s är därför något större än vad de kommer att bli här. Djursholm är en tajt bana, bunkrarna ska inte vara för stora. Däremot blir de mer synliga än tidigare tack vare att de bakre kanterna höjs och att dräneringssystemet Capillary Concrete kommer att användas. Sanden kommer på ett bättre sätt att ligga kvar högre upp i bunkern.

Föredrar du en re-design som denna, eller drömmer du om ett helt nytt projekt, från ett orört markområde till en komplett anläggning?

”Just nu gillar jag att renovera. Det är kul med förändringar på befintliga banor. När många slår bollen allt längre kan vi hjälpa till och försvara greenerna och göra spelet kring dem roligare och mer stimulerande, både för eliten och medlemmen som spelar här varje dag.”

Totalt räknar du med att ha 24 man från cirka 9 nationer här under byggnationen – i olika team under olika faser av projektet.

”Vi har naturligtvis en speciell livsstil. Vi kom hit efter en tid i Danmark och Norge, tillbringar ett par månader här, fortsätter sedan till nästa projekt.”

Den sista tiden, i oktober, kommer att ägnas åt att rulla ut de mängder av gräs som levereras från gräsodlare i Spanien, England och Sverige.

”Ja, det är ett av de roliga momenten i arbetet. Alltid en skön känsla att se ett grönt resultat. Turfen till greenerna kommer från företaget Novogreen i Spanien. Det är ett bra val. Vi räknar med att lägga ut 1500–1800 kvadratmeter gräs per dag på de preparerade greenytorna. Underlaget kommer att bestå av ett 30 centimeter lager av sand och organiskt material. Det nya krypvenet ska få starka rötter”, säger David Nelson som en löftesrik avslutning.

När vår 18-hålsbana förädlas och förbättras litar vi på Caspar Grauballe och David Nelson.

Skriven av Thomas Hagfeldt, golfjournalist och banarbetare på Djursholms Golfklubb